top of page

Det luktar varmt på gatan när jag kommer ut ur porten. Nice nice nice. Undrar om man kan komma in på Bislettstadion? Annars kan jag klättra in, de kommer bara tycka att det är trevligt med en kille som vill idrotta lite, det är ju därför stadion är byggd! Det är säkert en del andra killar där som springer upp och ned för trapporna på läktaren. Jag ska springa hundra meter på tio sekunder. Världsrekordet är typ åtta sekunder så jag tror jag kan ha en chans på tio. Jag går förbi Coop Xtra och joggar upp för den långa trappan vid Rema1000. Det är många som är ute och går i solen, det är tydligt att jag väger mycket mindre än dem, de går så tungt. Jag springer förbi vem som helst här om jag vill. De går sakta och så kollar de lite på mig. Vad är det för tvivlar-liv de har egentligen? Jag har inte tid med dem. De kan vara med om de vill men det vill de inte, de vill bara gå långsamt och titta. De får ha det så dåligt de vill, jag har det bra! Jag fortsätter upp mot stadion och passerar pizzerian som luktar calzone. Imorgon ska jag äta calzone. Vidare upp förbi den tveksamma puben springer jag, och genom lekparken där några ungar spelar fotboll i en bur. Stadion ser väldigt vit och stor ut. Nice nice nice! Nice nice nice! Nu är det bara bubbelvatten i benen så det går väldigt bra att springa. Överkroppen är stram och stark och armarna kör på bra.     

     Woooww… Det är den sjukaste stadion jag har sett och solen skiner på alla stolarna på läktaren! Det är ingen här och jag är den enda som vill springa och jag har en stor boll med värme och kraft i bröstet. På banan är det sånt där skönt rött grus och kritvita linjer. Jag springer hundra meter och det går väldigt snabbt, det blir en bra tid. Jag springer vidare. Jag håller innervarv först och sen på raksträckan går jag ut i det yttersta fältet och på upploppet formar jag händerna som knivar som skär genom luften för att minimera luftmotståndet. Det fungerar. Knivhänderna skär sig fram så snabbt att all luft sprids ned över armarna och ger mer energi till kroppen. Det är ingen av de stora löpstjärnorna som springer på det här sättet, det är jag övertygad om, man skulle märka det på dem med en gång.

     Jag ska kolla hur snabbt jag kan springa på vägen mellan Laundromat och Hegdehaugsveien. Fötterna nuddar nästan inte marken, så fort går det. Jag tänker mig att Jørgen kanske står och kör standup inne på Josefines och så ser han att jag springer förbi utanför och så kommenterar han det i standupen, och så kanske folk springer fram till fönstret och tittar efter mig när jag rundar hörnet framme vid trikkspåret och sticker iväg ned mot centrum. Haha! Jag ska springa till slottsparken och hoppa över bäcken som rinner där nere. Sjukt grönt gräs under fötterna och så bara hoppppppppp och så landa på andra sidan med torra fötter. Om det inte är något folk där så kan jag använda bäcken som springbana och bara kämpa mig igenom vattnet så fort som möjligt.  

     Woooh! Luften runt mig är i stort sett exakt lika varm som jag och den känns som en silkesduk som glider av mig när jag springer, och så kommer det en ny silkesduk som också glider av. Jag ser Kunstnernes Hus och svänger in ditåt. Jag springer upp och ned på deras trappa en stund och får upp pulsen, sedan sticker jag iväg i riktigt bra tempo in i parken. Wow wow wow wow wow, det är många som ligger och solar och bara chillar i parken! De tar en öl eller grillar korv och några ligger och läser. De allra flesta har kortbyxor på sig men jag har långbyxor så jag tar av mig t-shirten istället och springer med bar överkropp. Det är så sjukt mycket luft i parken som värmer och kyler som ljummet vatten över bröstet när jag springer. Det är några som ser hur snabbt jag springer och det är också en del som lägger märke till att jag har tränat hårt på sista tiden. Bröstmusklerna guppar lite upp och ned när jag springer och det är helt perfekt. Det är en tjej som ligger och läser och hon har en vit bikini på sig och hon är fantastiskt snygg och det är så nice att det finns så mycket snyggt i världen. Men alla är softa, det är ingen som bryr sig om att hon har bikini och det är ingen som bryr sig om att jag har bar överkropp. Folk har bättre saker att tänka på än nakna kroppar. De lägger märke till min bara överkropp såklart, och de lägger märke till hennes ben men mer än så behöver de inte titta. Man behöver inte stirra och hålla på som en idiot, vi har alla bättre saker för oss.

     Jag springer bort till en guldgrön and men den flyger iväg mot solen. Det är en riktigt präktig and och den flyger på bra, men jag har ett väldigt spänstigt tryck i benen nu så jag springer lika fort. Jag ser bara solen och anden och jag följer efter den på ett par meters avstånd. Jag tar inte in på den, men den flyger inte ifrån mig heller. Vi håller vårt avstånd, det är en tyst överrenskommelse vi har. Vi behöver inte säga något om det, vi fattar ändå, det är så sjukt tydligt, haha! Anden flyger upp och bort mot Kunstnernes Hus. Jag kan lika gärna hänga med bort och kolla om det fortfarande är lika fint väder på trappan. Han flyger in mellan två stora träd och jag ökar farten för jag vill ta honom och se om han kan bli tam, men det tar stopp och det blir väldigt väldigt varmt i knät och under höften. Skallen skrapar lite längs gatan och det blir ganska blodigt i ansiktet av allt grus.

     Anden är borta och det står fyra killar och två tjejer och tittar på mig och de ser så där oroliga ut som om de inte har något bättre för sig, men de får mig att känna mig som om de har bättre saker för sig, och att jag inte har något bra för mig, så jag försöker slå en av killarna och så sticker jag. En av killarna fick in en liten träff på näsan men det känns inte. Jag springer mot Thon Hotel för att vila och kolla lite i spegeln och sådär. I receptionen ser jag med en gång att det är en tvivlare som står i kassan. Han är en sån som inte har lust att se mig med allt blod och så, och jag springer upp för några trappor. Det är riktigt riktigt många trappor. I en oändlig korridor full med dörrar står det en vagn med en massa handdukar och lakan så jag stannar och tar några handdukar som jag kan ha senare. Nu har jag handdukar och det är hög kvalitet på dem med ordentligt material. Det är låst nästan överallt men jag kommer in i ett rum och det står någon i duschen men jag stör honom inte. Jag lägger mig under täcket i sängen och vilar och det blir lite blodigt i sängen men jag har en del handdukar som jag tog tidigare så de kan jag torka med imorgon när jag har sovit.

Simon Stöm
Født: 1989
Fra: Norrköping
Kontakt: strmsimon@gmail.com

Hundra meter på tio sekunder

  • Facebook Square

Foto: Luise Nes

bottom of page